Ett inlägg om attraktion

Detta är ett inlägg om min framtida dröm-livspartner. Ne, jag bara skojar. 
Det skulle skrämma livet ur alla killar.
 
Inte för att vara tråkig, men nu tänker jag vara lite allvarlig här. En konversation inspirerade mig nyligen, det är därför jag skriver i första hand. Detta inlägg kommer, med sanning denna gång, handla om attraktion. Attraktion är nog på riktigt en utav dem coolaste sakerna jag vet. Attraktion är kraften som för oss tillsamman. Trots att den förekommer i så olika former, så är den en av dem viktigaste pusselbitarna till att två människor stöter ihop med varandra. I detta fall, så vill jag inte prata om den ytliga attraktionen i första hand, utan den något djupare. Jag tänker erkänna min allra största attraktions dille. När man närmat sig någon, och fått börja ta del av partnerns tankar, visioner och interaktioner. Så är det attraktivaste någonsin människor som är kloka på livet. Nästan likt en intelligens om livets ups and downs, som övergår till poesi. Med andra ord, någon som är sann. och det gäller vänner också, varför krångla till det. 
 
För att hitta någon, så ska du bara vara dig själv. Jag tror på the law of attraction jag. Det man vill ha, och ska ha, det får man. Bara man uttrycker det för sig själv till fullo, och verkligen menar det. Är det meningen, så kommer bra saker att ske. 
 
Dagens lärdom: Våra tankar skapar verklighet.
 
I mitt huvud har de cirkulerat mycket kärlek på sistone. Jag är i sånt sökande efter något, jag är verkligen ingen single lady om vi säger så. Jag saknar kärleken. 
 
Att säga det, är att retoriskt tala. Att skriva det, är att låta känslor bli till flytande bläck utöver hårt pressat papper. Att mena det, är att känna det i bröstkorgen. Att älska och att bli älskad, är lycka. Lycka, är magi. Så magi, det finns på riktigt.
 
 
Viss del av källa: En fantastisk bekant person.
 
Ta hand om er. På återseende!
 
chao
 
 
 
 
 
 
 

Välkommen hem till mig

(och emma!)
 
I detta inlägg tänkte jag exposa lite bra nyheter...
För fjärde gången gillt här i Stokholm har jag nu flyttat och landat i en lägenhet jag delar med Emma, en brutta från hudiksvall. Det känns superbra och jag trivs som fisken i vattnet. Riktigt bra alltså. Vi har fått lov att bosätta oss i denna fina lilla boning. För mig är det skönaste att inte längre bo inne hos någon, utan att dela. Hela sommaren har jag inprincip vajat runt i främlingars hem, från förorten till innerstan som jag brukade säga.
 
Ni kanske minns inlägget från rågsved där jag visade er en inblick i mitt hem? Detta blir ett liknande!
Den andra bra nyheten är att jag flyttar min förra domän till denna bloggens adressen nu, så ni behöver snart  i fortsättningen bara surfa in på www.leias.se som förr i tiden.
 
Välkommen in!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Hudiksvallsbrickan är med såklart *blink*

SMAKLEKEN - EN BARNSLIG LEKTION I TILLIT

 
(OBS! har du ett snuskigt sinne kan första stycket av denna text missförstås och du bör omedelbart sluta läsa redan nu.)
 
 
Gå nu in i momentet då just du sitter på en köksstol med en grön yllehalsduk som ögonbindel. Du försöker tjuvkika lite och du skymtar två kamrater viskande och tisslande med händerna för munnen och blickarna djupt in i skafferiet.
 
Du säger: '' Jag vill inte ha något äckligt''
De säger: ''nejrå, såklart inte.''
 
Sedan är det dags, de ber dig hålla för näsan och för in en tesked i din mun. En smak utav grillkrydda, vaniljsocker, kakao och ketchup sprider sig över tungan och en kvällning senare står du över diskhon och spyr medans de andra skrattar och dina tårar rinner pågrund utav plötsligt obehag.
 
''Vadå nejrå, såklart inget taskigt??''
 
 
haha, ja, om ni inte redan har fattat det så pratar jag naturligtvis om smakleken i detta inlägg. 
Ni minns ju den sen när vi va små och man hade en eller två klasskamrater på besök hemma och stunden kom då man hade riktigt tråkigt. Då var det alltid någon träskalle som kom på att ''ja vet! vi kör smakleken.''
 
Så, av någon lite skrattretande anledning skulle vilja ta med mig det ursprungliga syftet med denna lek nu tio år senare och föralltid i framtiden. Jo visst, det busiga var väl att gissa vad man smakade på och hur facinerande det var att inte känna smak medan man höll för näsan. Det är här någonstans jag vill komma till meningen med detta inlägg. För om man går till botten med det hela så är smakleken bara ett helt stort fläskigt tillitstest!
 
Du kan inte kräva att en vän är dig helt sann alla lägen, bara detta. Så när du blandar in dina egna känslor och sätter dem på spel i någon annans händer, är de det största sorts testet tillit någon kan få. Nu i fortsättningen har jag lärt utav smakleken. Jag tar inte chanser där jag sätter mig själv ensam ovetandes utav vad mina vänner gör när jag inte ser, för att sedan få alltihopa som en smäll på käften. Jag undviker det via att inte ljuga och när dem frågar mig:
 
''du gör inget taskigt va?'' 
så svarar jag med sanning: ''nejrå, såklart inte.''
för att sedan i smakleken be dem att ej hålla för näsan och ge dem en tesked ordentligt fylld med kolasås istället. 
För mig kan man lita på minsan.